Kvinna på vift i Egypten

Kvinna på vift i Egypten

Livet och upproret i Kairo

...on the life and hustle on the Cairo streets.

Generationsskifte i Mellanöstern?

politikPosted by Christina 04 Apr, 2011 23:24
I kväll var jag på en seminariekväll på ABF i Stockholm. Under titeln Revolution i Egypten presenterades två böcker och deras författare diskuterade en rad olika aspekter på de senaste händelserna i Egypten, samt resten av Mena-regionen.
Det var Bitte Hammarström, Mattias Gardell, Per Björklund och Jan Hjärpe, som är aktuella med den helt nyutkomna antologin "Revolution i Egypten". Per Björklund har också precis kommit ut med sin bok "Arvet efter Mubarak". Jag håller precis på att recensera böckerna, och kommer därför inte diskutera dem mer just nu (återkommer!).


Däremot väcktes en del intressanta frågor under kvällen.
Jan Hjärpe var publikfriande och fick en del skratt när han självkritiskt talade om sin egen generation som väldigt efter när det gäller internet, bloggar, twitter etc. Att han är jämnårig med Muammar Ghaddafi var väl lite lustigt, men själv är jag lite kritisk till att kalla allt som hänt i Mena för ungdomsrevolter mot den äldre generationen.
För det första är en stor majoritet i regionen unga, rent demografiskt. Det gör det naturligt att de unga också är i majoritet i revolterna.
Sen kan vi se historiskt att unga ofta varit i majoritet i de flesta uppror. Det beror säkert på att de unga ofta har en sämre situation än de som redan etablerat sig på arbetsmarknaden, men också att unga som inte hunnit skaffa familj har färre social krav och mindre att "förlora".

Men viktigast av allt, det var inte bara unga som gjorde uppror, och även om tyrannerna tillhör en betydligt äldre generation så betyder det knappast att alla i den äldre generationen är konservativa. Möjligen kan vi prata om rädda och orädda, men då tror jag att den överväldigande majoriteten tillhör de rädda, oavsett ålder.
För att förstå varför unga revolterar måste vi se till skillnaderna i samhället över tid. Det finns många unga som skaffat sig mer utbildning än sina föräldrar, men likväl är arbetslösa och bor hemma. Eller hankar sig fram i de informella ekonomin men inte har råd att gifta sig. Det kan vi kalla en generation som kommit i kläm, eller som fått det sämre än föräldrarna - och där finns det naturligtvis en enorm revoltpotential. Men inte för att de är unga i sig.

Mattias Gardell pratade naturligtvis mest om Muslimska brödraskapet, men nämnde även hur det etablerade brödraskapet tar avstånd från det Gardell kallade "punkmuslimerna" - en ung generation med liberala värderingar och ungdomssmak när det gäller musik och klädstil. Under det begrepp räknade Gardell nämligen också upp hårdrock, goth och queer. "Muslimer med piercing". Jag känner igen den beskrivningen, ett par av mina vänner skulle Gardell säkert kategorisera så.
Men "queermuslim" skulle ingen av dem kalla sig. Trots att jag i mitt examensarbete djupdök i HBT-frågor och intervjuade kvinnor som älskar kvinnor, så var det den del av deras identiteter som de tvingades hålla tyst om. Aldrig att de skulle kalla sig queer öppet, inte heller skulle de vilja bli identifierade som så av andra. Det är nämligen ett av de områden som behöver en fortsatt revolution för att något ska förändras. För även i de revolutionära ungdomsrörelserna som var delaktiga i revolutionen så talas det tyst om queerfrågor. Det kan faktiskt vara en av de frågor som är mest tabu, fortfarande.

  • Comments(0)//blogg.kvinnapavift.se/#post89