Kvinna på vift i Egypten

Kvinna på vift i Egypten

Livet och upproret i Kairo

...on the life and hustle on the Cairo streets.

Djup och bakgrund åt den egyptiska revolten

mediaPosted by Christina 16 Apr, 2011 15:41
Den 6 april 2008 är Per Björklund på plats i industristaden Mahalla i Egypten. Storstrejken som utlysts blir dock inte av, polisens belägring av staden hindrar den. I stället utbryter spontana protester under kvällen. Björklund går dagen efter sammandrabbningarna runt och fotograferar och pratar med folk som berättar om gripna söner och polisvåld. Polis stoppar honom och försöker ta hans kamera, men folkmassan omkring honom blir hans skydd. En kvinna säger till honom: ”Visa världen vad som händer.” Det är nog där, med brandlukt i näsan, och polishot hängande över sig, som tanken till den här boken föds.

Händelserna i Mahalla 2008 blev också starten för ungdomsrörelsen 6:e april. Egyptiska aktivister och bloggare har fortsatt sprida berättelser om motstånd, som en form av informationsaktivism. Björklund har samma drivkraft, att påkalla uppmärksamhet, och hans verktyg är journalistik med patos. Björklund är också tydlig med sin egen roll, och låter boken ta avstamp i ett polisförvar på Kairos flygplats där han hålls i väntan på deportation. Han svartlistas utan förklaring och skickas tillbaka till Sverige. Det har varit omöjligt för honom att komma in i Egypten sedan 2009, men ännu viktigare att skriva den här boken.

”Arvet efter Mubarak” utgår ifrån de reportage Björklund skrev under de år han bodde in Egypten, och det är det personliga berättandet som gör denna bok om diktaturen och polisstaten Egypten så lättläst. Styrkan ligger i alla de ögonblicksbilder och konversationer med aktivister och vänner, som ger kött på benen åt fakta och politiska analyser. Det bidrar till en Mellanösternanalys som inte stannar vid att konstatera områdets geopolitiska betydelse för storpolitiken, utan utgår ifrån det myller av småkamper och motstånd som handlar om vanliga egyptiers vardagliga liv.

Den ambitiösa historieskrivningen, som varvas mellan reportagen, visar på en genuin bildningstanke bakom projektet. Vi får en levande och lättläst sammanfattning av Egyptens koloniala och moderna historia, ekonomiskt, politiskt och socialt.

Men det som gör att boken fyller ett tomrum kunskapsmässigt är de andra styckena i boken, de som beskriver strejker, arbetarkrav och kamp för fria fackföreningar. Med egna initierade skildringar av uppror och motstånd ger han djup och struktur till de senaste årens utveckling. Björklund har nämligen inte bara bott i Egypten i tre år, lärt sig språket och läst in sig på landets historia. Han har framför allt pratat med massor av vanliga och ovanliga egyptier: Småbönder på landsbygden, fattiga i brödköer, vräkta i tältläger, migranter som jobbat i Europa, sittstrejkande skattmasar och en lång rad aktivister från olika sociala rörelser.

Den som redan läst Björklunds reportage, i exempelvis den här tidningen, har också vetat att mycket rört på sig i Egypten långt före 25 januari. För den som, i likhet med de flesta medier, missat vad som hänt i Egypten de senaste åren är ”Arvet efter Mubarak” en utmärkt bakgrund till protesterna, men också en bild av den framtid som nu är möjlig.

Per Björklund deltar också i den snabbt utgivna antologin ”Revolution i Egypten” (Leopard förlag) tillsammans med journalisten Bitte Hammargren och forskarna Mattias Gardell och Jan Hjärpe.

Björklunds essä i antologin kopplar ihop nätaktivisterna och arbetarkampen. Det är ett hopkok av några av de bästa delarna i hans bok. Björklund brinner för det här ämnet - och just här blir han inte bara unik, utan också oerhört behövd.

Christina Lindström


”Arvet efter Mubarak, Egyptens kamp för frihet”, Per Björklund. Verbal förlag.

”Revolution i Egypten”, Per Björklund, Mattias Gardell, Bitte Hammargran och Jan Hjärpe. Leopard förlag.


Recensionen är tidigare publicerad i Arbetaren Zenit.

  • Comments(0)//blogg.kvinnapavift.se/#post90

Varning för den kommande tystnaden

mediaPosted by Christina 03 Feb, 2011 15:45
Under hela dagen har det kommit rapporter på Twitter, via vänner och i vanliga medier om hur journalister och utlänningar blivit de nya måltavlorna för Mubarak-anhängarnas våldsamma gäng.

Våld, hot och attacker har rapporterats mot både de två största arabiska tv-kanalernas journalister, Al Jazeera och Al Arabiyya, men även BBC har råkat ut för denna jakt på journalister, deras reportrar fick handfängsel och ögonbindel när de greps av hemliga polisen. Även SVT:s reporter Bert Sundström misshandlades grovt.


Även en av de bästa informationskanalerna hittills, arabiska Rassd News Network, har blivit kapad på Facebook.
Pro-Mubarak-trakasserier på Facebook slår till mot egyptier både utomlands och i Egypten!
Den kände bloggaren Wael Abbas skrev på twitter: "I'm now being bullied and harassed in my email and facebook inbox by people i don't know at all !!!"
Samtidigt förklarade en vän att hennes egyptiska vän, här i Sverige, blivit trakasserade på Facebook av personer som hon misstänkte tillhörde den egyptiska underrättelsetjänsten.
Som om det inte var nog att skrämma journalister, bloggare, egyptier i exil så försöker regimen även att själv ta över de sociala medierna. Bland annat har regimen skickat ut falska sms med regimpositiva meddelanden. Vodafone beskriver hur de tvingats att gå med på att skicka dessa meddelanden.

Allt detta betyder att informationen vi får från Egypten kommer att bli mycket mer sparsam, och svårare att lita på. Jag ska försöka att hålla kontakten från mina vänner och förmedla deras förstahandsberättelser.

Min vän L: "Some of the videos and the picture that been transferred to the west is not true! So plz be aware and spread only the true thing, I'll try to get you true shots and videos, we need to keep the real image. Thank you and all the people that are supporting us!"

Tyvärr indikerar allt detta att attackerna på proteströrelsen kommer att öka. Själv är jag rädd för att det kommer att ske en massaker, som regimen inte vill att omvärlden ska bli vittnen till.

  • Comments(0)//blogg.kvinnapavift.se/#post76

Sporadiskt internet

mediaPosted by Christina 31 Jan, 2011 20:05
Jag har försökt att få nätkontakt med ett tjugotal vänner i Kairo, men misslyckats.
Men i dag lyckades jag få kontakt med en tjej, D, som hade tillgång till internet och lyckades ta sig ut på Facebook. Hennes egen analys av hur det kom sig att hon kom ut på nätet:

"I have no clue maybe because I am living right next to the military:D
you know egypt is ALL about (Wasta) or (Kosa) hehehhe"


D tyckte också att det var konstigt och lite ensamt att se att hon var den enda från Egypten online, alldeles tomt i hennes chatt - förutom jag och en vän till som bodde utomlands.
Hon är en av mina vänner som tillhör medelklassen och inte själv deltar i protesterna, eftersom det enligt henne är alldeles för farligt. Hon kände vänner som var nere i wust albalad, men hade förgäves ringt upp sitt telefonkort i försök att få höra hur det var med dem.
Hon hade försökt få tag på mobilpåfyllning för att kunna ringa sina vänner och kolla att allt var bra med dem, men misslyckats eftersom alla affärer i hennes kvarter var stängda.

  • Comments(0)//blogg.kvinnapavift.se/#post72

Sparkad på studs

mediaPosted by Christina 09 Apr, 2009 13:35
Al Badil är en av många dagstidningar i Egypten.
I går fick dock de anställda beskedet att från och med i morgon kommer tidningen bara ut en gång i veckan.
Och alla utan kontrakt hade därmed två arbetsdagar kvar innan de blir arbetslösa.


I går fick jag också reda på att Amiras bror som arbetar i en restaurang för några dagar sedan fått beskedet att stället ska stänga och att han därmed är arbetslös från och med fredag. Han har jobbat där i två år och nu får han en veckas varsel om uppsägning. Nyligen talades det om att öppna en filial, och plötsligt stänger de i stället.
Folk muttrar om dåliga tider och ekonomisk kris.

De med papper får stanna
På tidningen Al Badil är det många som arbetat i flera år utan några papper på sin anställning. För dem är det ”Tack och adjö” när tidningen nu skär ner.
Vissa av journalisterna som lockats över från andra tidningar har lyckats förhandla till sig riktiga kontrakt med lönen specificerad och allt. De klarar sig.
Samtidigt sitter min kompis Amira på ett nytt jobb sedan tre veckor tillbaka (på tidningen Joum al Saba'), utan att ens ha förhandlat om lönen muntligt. Det trots att hon hade ett jobb på Masri al Joum som hon lämnade för Joum al Saba'. Men när jag undrar varför hon inte sett till att säkra sin anställning viftar hon bara bort det och lovar att hon ska ta den diskussionen bara hon visat framfötterna först.

En stor gråzon

Ibland sägs det att arbetslösheten i Egypten är 70 procent. Det är naturligtvis inte sant. Folk jobbar och sliter. Problemet är bara att det mesta arbetet sker i en grå zon bortom statistiken. De flesta arbetare har inga papper på någonting, ingen försäkring och knappt några rättigheter – inte ens så grundläggande saker som bestämda arbetstider, timlön eller anställningstrygghet. Därför kan man också få sparken på utan någon förvarning eller förklaring.

Strejkar "vilt"
Facken här är politiska verktyg mer än förhandlare så folk har inte mycket hjälp att finna från det hållet. Därmed inte sagt att det inte sker stora massiva - och framgångsrika - strejker. Men de uppstår bortom facken först när situationen blivit ohållbar, när lönen exempelvis inte betalats ut på flera månader eller när företaget helt plötsligt bestämmer sig för att sänka lönen. Då blir folk förbannade och strejkar ”vilt”.
I övrigt förvånas jag över hur dåliga mina vänner verkar vara på att kräva saker på jobbet. Inte ens ett papper på att de är anställda.
Men kanske förstår jag inte hur vanskligt det är.

  • Comments(1)//blogg.kvinnapavift.se/#post62
Next »